Det har varit en fin tid och vi har upplevt både glädje och sorg du och jag, men nu måste jag släppa taget om dig och börja om på nytt någon annanstans. Jag har haft en längtan om något annat länge och nu är det alltså dags att lyssna på min inre röst.
Jag känner såklart ett väldigt vemod, när jag lämnar dig med orden ”det är inte du, det är jag”….
Men jag vet också att du kommer att finnas kvar här, som ett minne från en svunnen tid och jag kommer att kika in hos dig då och då, för att återuppleva gamla minnen.
Ha det bra Elvira, så ses vi när vi ses.
Kram Victoria
Jag kommer alltså att lämna det här skötebarnet nu och börja blogga i mitt egna namn istället, något jag jag har funderat på länge. Jag hoppas att ni hänger med mig dit ni också och ändrar om era länkningar till den nya bloggen, så att ni kan fortsätta följa mig där.
Nya bloggen hittar du här!
